gymnastik betyder verkligen ALLT för mig. De är nånting jag har gått i så himla länge och jag bara utväcklas hela tiden. Jag började i en mini grupp, blev äldre och bättre. Fick ett samtal en kväll där jag blev förfrågad om jag ville flytta upp en grupp. Och såklart ville jag de, de är ju liksom såhäääääär stort att få göra de. Sen första dagen jag var i den nya gruppen har jag utväcklats såhäääääääääääääääär mycket asso. Bara för några år sedan tävlade jag i en ganska låg nivå där vi gjorde kullerbyttor, hjulningar, handstående nedrull, ljushopp, krysshopp, katthopp osv. Nu idag, då tävlar jag i en HÖG klass. Där vi gör flickisar, flickis salto, handvolt volt, halvskruv, helskruv, en och en halv skruv, pettrick osv. Jag har liksom blivit sjuuuuukt mycket bättre på bara några år. Jag har som alla andrat haft en period där de inte gick bra alls, att jag till och med ville sluta. Men mina föräldrar var där och stöttade mig, mina tränare, min grupp, alla. Jag bestämde mig för att fortsätta och det är jag verkligen super glad över. För nu har jag världens bästa tränare, jag går i världens bästa gymnastikgrupp och jag är faktiskt grymt duktigt på gymnastik. Gymnastik är faktiskt en sak jag tycker att jag är duktig på, en sport som gör mig såhäääär glad. Jag tillbringar 9 timmar (om inte mer) i gymnastikhallen varje vecka. Där känner jag mig HEMMA, där är jag mig själv HELA tiden och trivs så jvla bra! Min grupp och jag står liksom varandra såhääär nära varandra. Jag kan säga ALLT till dom, vi gör så grymt knasiga saker tillsammans och vi har ALLTID roligt. Jag kan liksom göra vad som helst utan att skämmas, dom är VERKLIGEN inga personer som retar en. Visst så busar vi och så, men alla tar de ju på skämt så ingen blir ju liksom sur. Då vi åker på tävling tillsammans är alla där och stöttar varandra till 110%. Bara man försöker göra sitt bästa är alla nöjd, ingen blir sur om man gör fel utan dom bah; men du försökte iaf, de är huvudsaken. Även om vi kom sist, eller först, så har vi ALLTID lika roligt. Visst, de är ju super skoj om man kommer först, men vi åker dit för att ha kul och försöka satsa på en bra placering. Men vissa gånger så är de ju andra som var bättre. Men de accepterar ju vi, de är ju ändå en tävling och man kan inte alltid vinna. Vi är inga dåliga förlorare som börjar hitta fel hos de vinnande lagen. Vi accepterar läget och laddar om för nästa tävling, där vi kanske kommer på en bättre placering. Mina tränare, asso de går inte att förklara hur underbara dom är. Pernilla har jag haft sen dag 1 jag började gymnastik. Hon har följt mig hela vägen och sätt mig utväcklats. Hon har varit där då jag haft de jobbig och verkligen peppat mig till att göra saker som jag inte trott jag skulle klara av. Vi kan umgås ibland utanför gymnastiken också, och hon är verkligen som en syster för mig. Angelica fick jag nån gång på väg till toppen, jag vet inte hur många år jag var då men jag var inte så himla gammal endå. Hon har också varit där och peppat mig, och även stöttat mig. Vi umgås också utanför gymnastiken, och hon är nästan också som en syster för mig. Jag står både Angelica&Pernilla såhääääär nära, jag säger ALLT till dom, verkligen ALLT. Alla i min gymnastikgrupp, mina tränare, dom betyder verkligen SUUUUPER mycket för mig!! Jag hoppas verkligen att INGENTING ska förändras i min grupp, men de kommer det tyvärr kanske göra till hösten. Men de ska jag inte tänka på nu. Nu ska jag bara ha så jävla roligt med min grupp så länge de går. Skulle egentligen kunna sitta här i flera TIMMAR och skriva om gymnastik. Men ett sånt långt inlägg skulle ni aldrig årka att läsa. Men en sak jag kan säga, som jag är 100% säker på. Är att jag är sjuuuukt nöjd över att gå i min gymnastikgrupp. Blir 13år, går i en grupp där vissa är 19-20. Hur mäktigt är inte de? känner mig otroligt bra, och jag ska ALDRIG sluta i gymnastik. Jag ska gå i de enda tills jag dör. Men nu ska jag fokusera på nutiden och inte framtiden, och bli ÄNNU bättre!! Jag ska bli VÄRLDENS bästa gymnast, de är mitt mål! ;)