Du vart mycket äldre, t.om några år. Och jag älskade dig lika mycket fortfarande, kanske också lite mer. Jag la ner så otroligt mycket tid på dig. Jag lärde dig tricks, hoppade med dig och gick på massa promenader. Myste med dig och gav dig så mycket kärlek jag bara kunde. Min mamma och min mormor såg att jag verkligen tyckte om dig, det märktes verkligen. Mormor frågade om jag ville bli din "hjälpmatte" eller vad man ska kalla det. Du är delvis min, men endå deras också. Och du bor hos dom eftersom vi var borta så mycket! Det var inget snack om saken, jag sa JA direkt. Jag gick fram och började gosa med dig på engång, jag var så glad. Enda sen den dagen har jag bara börjat tycka om dig mer och mer, för nu var du ju endå min också. Åren gick och jag gjorde bara mer och mer grejer med dig. Kom ihåg en grej så himla väl, då vi skulle till borgafjäll och lilla du och din mamma skulle få följa med. Jag åkte med min mormor dit BARA för att du också åkte med hon. Jag somnade i bilen och du bredvid mig. Vaknade och såg dig ligga lite längre bort, och såg att du hade spytt, på min jacka. Tyckte de var så äckligt, men endå så gulligt. Eftersom jag var så liten visste jag inte att djur kunde bli åksjuk, men det var du, lilla du var åksjuk. Sen dess har jag tyckt det varit så gulligt då du åkt bil, för du har jämt blivit åksjuk. Du gillade inte alls att åka bil. Åren bara sprang iväg och du och jag kom bara varandra närmare. Jag gillade verkligen dig, det gjorde jag. INGEN kunde förstå hur mycket du betydde för mig, INGEN. Vi gjorde bara mer saker med varandra, och du vart jätte duktig inom agillity och lärde dig coola tricks. Kom också ihåg att jag hade flyttat från Helgum till Sollefteå, och därför kunde inte jag låna hem dig lika ofta. Jag hade börjat på valla och vi skulle ha en speciell sak, där vi skulle ta med oss en grej som betydde väldigt mycket för en. Alla andra sa sen på skolan att dom hade haft så svart att välja vad dom skulle ta med sig, men det hade inte jag. Jag hade gått hem, letat åt tavlan på dig då du var valp och visste EXAKT vad jag skulle ha med mig. Jag skulle ha med mig tavlan på dig, för du betyder ju allt för mig. Tiden fortsatte att springa iväg och du vart bara gulligare och gulligare, och äldre och äldre. Varje gång jag åkte till dig så gick jag ut och hoppade med dig, fortsatte lära dig andra tricks, och du vart så duktig. Jag var så nöjd över mig själv att JAG hade lärt dig allt det där. Sist jag åkte till Gullvik åkte jag och Ewe segway, vi körde längst upp på campingen av någon andledning. Då vi kom ända upp hittade vi en agillity bana, som var nybyggd. Direkt då jag såg den tänkte jag "hit ska jag åka med Alice". Här skulle du kunna utvecklas as mycket, och jag skulle se till så att vi skulle åka hit. Månader gick och det vart September. Jag hade varit hos dig ganska många gånger på dom här sista månaderna. Jag satt hemma och kollade på Facebook, som jag brukar göra. Såg att min mormor hade gillat en sida, en sida vid namn "Djurakuten nätvärk". Jag gick in och såg att dom hjälpte till att få djur sålda och sånt. Satt och kollade ett tag och fastnade vid en annons. Jag bara satt och stirrade i minst 5 minuter. Läste texten om och om igen, men endå kunde jag inte fatta. Det var du, det var du som var på bilden, det var du som var till salu, det var MIN ängel som var på annonsen. Jag vart helt stel, kunde inte rörar mig, fick inte fram ett ord. Bara några tårar.. INGEN hade sagt nått till mig, varför vet jag inte? dom kanske var rädd att jag skulle bli så ledsen, vem vet.. Jag sa inte det här till någon, att jag visste om det. Gick på skolan som att ingenting hade hänt, fick gå och "låtsas" vara glad. En dag kom min mormor hem till oss, hon hade varit och plockat blåbär så vi gjorde lite gott av det och satte oss och åt. Vi kom och började snacka om Alice & Chessie (alices mamma). Momma sa lite försiktigt men inte blygt "du vet om att Alice ska säljas va?". Jag nickade lite lätt, fick fram ett tyst ja. Men jag fattade fortfarande inte att det var sant. Fortsatte att gå på skolan som ingenting hade hänt. Men en dag kom jag på skolan på morgonen, och möter på en av mina närmaste vänner. Hon stannar mig och frågar hur jag mår, och jag berättade som det var. Att vi skulle sälja Alice. Hon kramade om mig och jag kände verkligen att tårarna var påväg, men jag skulle inte gråta på skolan, så jag höll emot tårarna. Dagarna gick och det vart fredag. Hade nyss ätit middag så jag satt i fotöljen och kollade på film. Kände att nått var konstigt så av någon andledning tog jag upp telefonen och gick in på facebook. Kollade runt lite, och hittade vad som var fel. ”Jippi!♥ Alice har fått en ny familj på självaste sin födelsedag! Hon blir hämtad på söndag om allt går bra! Vi önskar "Alice" Lycka till i nya familjen♥”.Var det verkligen sant? Var MIN ängel såld, var min bäbis såld? Hon var exakt som en liten bäbis för mig. Satt där i fotöljen, alla tankar kom upp i huvudet så jag bokstavligen fick en sprängande huvudvärk. Vart skulle hon flytta, är familjen bra, vad kommer hända sedan? Det var dom frågorna jag tänkte på mest, exakt varje sekund. La ner telefonen i fickan och tog min tallrik och tackade för maten. Gick in på mitt rum och satte mig i sängen. Tog upp telefonen, kollade på texten igen. Men fortfarande kunde jag inte fatta att det var sant. Tryckte ner facebook och gick in på kontakter. Klickade upp Beckis och funderade på att ringa hon. Men eftersom vi hade "småtjaffsat" och hon var med några kompisar så var jag osäker om jag skulle ringa eller inte. Men jag bestämde mig för att ringa. Det kändes som en evighet innan hon svarade, allt bara snurrade och jag var helt tom. Hon svarade med ett glatt hej. Frågade vad hon gjorde och lite sånt. Satt och tänkte på Alice hela tiden, tankarna försvann aldrig. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer av samtalet förutom att jag berättade att Alice var såld, sen vart jag tyst och hörde hon säga något. "Jag ringer dig sen" var det ända jag fick fram. Jag la på och kände hur tårarna började komma. Gick in på mina bilder och kollade på en bild på hon som jag hade tagit. Och då brast det. Tårarna bara rann, jag fick inte stopp. Min näsa täpptes igen och jag kunde inte andas. Fick panik för att jag inte fick någon luft och var orolig att jag aldrig skulle sluta gråta. Jag bara satt där och kollade på bilden, och ännu mer tårar kom. Just den stunden ville jag bokstavligen ta livet av mig. Ville bort från allt och alla, och inte behöva må dåligt. Kändes som att det inte fanns någon anledning till att leva då den jag verkligen brydde mig om och den som betydde mest för mig brara skulle försvinna från mig. Jag fortsatte att gråta och började ropa på mamma. Varför vet jag inte, ville väl inte vara själv. Men av någon anledning så kunde jag inte ropa, det vart bara som ett svagt pip. Efter många försök så hörde hon, och kom. Hon öppnar dörren och ser att jag bara sitter och gråter. Hon kommer fram och kramar om mig, och jag känner bara hur fler tårar kommer, hur täppare jag blir. Hon frågar vad som hänt och jag säger att jag såg att Alice var såld. Hon kramar mig hårt, "men lilla gumman", säger hon bara. Hon sitter en lång stund och bara kramar om mig. Aldrig i hela mitt liv har jag kännt en sån här smärta, aldrig i hela mitt liv har jag varit såhär ledsen. Jag var helt tom, jag visste inte vad jag skulle säga. Satt bara där helt tyst. Jag skulle inte ens hinna låna hem hon en sista gång, hon skulle åka om två dagar. Tillslut börjar vi prata och mamma frågar om jag skulle vilja åka dit på Lördagen och vara med då hon åkte på Söndagen. Självklart ville jag det, men samtidigt inte. Det skulle bli så otroligt jobbigt. Men jag valde att göra de endå, ville hinna träffa hon en sista gång. Gick in på toan för att torka bort alla tårar, och när jag kom ut fick jag en stor kram av pappa. Och då kom tårarna igen. Ville bara bort och vara för mig själv ett tag. Så jag gick ut. Det var kolsvart ute men jag brydde mig inte. I vanliga fall brukar jag vara jätte rädd i mörker, men det var inget jag tänkte på nu. Enda jag tänkte på var Alice. Jag tog upp mobilen och ringde Beckis. Vi pratade en bra stund och jag berätta allt jag fått veta av mamma. Att hon skulle flytta till Luleå till en familj där och så. Då jag pratade med Beckis kom jag på att Luleå är ju jätte långt härifrån. Och då vart allt värre. Jag vart ännu mer ledsen och ville bara ta Alice och rymma. Gömma mig nånstans och aldrig låta någon hitta oss. Alice var MIN ängel, och vårat vänskapsband skulle ju aldrig få brytas. Klockan vart mycket och jag gick hem, bytte om till pyamasen och la mig i sängen. Tog ett långt tag innan jag lyckades somna, men runt 12 tiden lyckades jag somna. Men som vanligt sov jag jätte dåligt. Enda sedan jag fick reda på att hon skulle säljas hade jag sovit dåligt. Jag hade vaknat av att jag hade tokgrinat, av en marddröm där hon dog, av ryck eller bara vaknade jag av ingenting. Denna natt var jätte jobbig, jag vaknade av att jag grät flera gånger. Jag låg och kramade tavlan jag hade på hon, jag kramade den hårt. Jag hade lagt jätte många filtar nedanför sängen, OM jag skulle tappa tavlan under natten så den inte skulle gå sönder. Jag vaknade många gånger men lyckade somna så jag sov ett bra tag, tills mamma väckte mig. Vi skulle upp ganska tidigt för att dra till Övik med marie och Ewe. Skulle gå på stan en sväng innan jag hade fotbollsmatch där. Kom på att det var Lördag, och tankarna om Alice kom genast upp. En enda dag kvar tills hon åker. Mina ögon hade svullit upp eftersom jag gråtit så mycket, så det var lite suddigt och jag såg sämre. Gjorde mig i ordning och sedan drog vi. Kom fram och vi började kika i massa affärer. Hade så kul att jag glömde bort att hon skulle säljas för en stund, men lika snabbt jag hade glömt det kom jag ihåg det igen. Dagen fortsatte och den kändes så seg. Hade kikat klart på stan och drog till matchen. Matchen började och det gick ganska bra, vi spelade bra men jag tänkte fortfarande på hon. Kunde aldrig få de ur huvudet. Mitt lag gjorde mål, men jag vart inte glad. Det var helt tomt i mig. Vi körde igång igen och jag kom mot ett anfall. Blir fälld och ramlar. Vi spelade på konstgräs, så skrapade upp hela knäet. Varför ska allt hända mig tänkte jag hela tiden. Känner hur det bränner och svider, det blöder och jag ser hur det sväller upp. Men bet ihop och spelade hela matchen. Vi vann med 4-1, men fortfarande kände jag ingenting. Nu skulle jag hem och sen direkt till momma. Träffa Alice en sista gång innan hon far. Åkte dit och hör på engång då jag kliver ur bilen hur hon börjar skälla. Hon var en liten fjant som skällde åt nästan allt och var så feg, men endå var hon världens bästa. Jag öppnade och gick in, direkt kom Alice och hoppade på mig. Känner hur en tår faller ner för kinden men tänkte, nu ska jag inte vara svag. Tog massor av kort på hon och gav hon all kärlek jag kunde ge hon. Jag skulle se till att hon fick det bra den sista tiden. Momma gick ut och tog ett samtal, från tjejen som skulle bli Alice nya ägare. Ett låångt samtal. Efter en lång väntan kom hon in och berättade att tjejen inte kunde komma imorgon och att hon skulle komma nästa helg, på Lördag. Jag vart både glad, men endå ledsen. Glad för att jag skulle få mer tid med hon, men ledsen för att nu behöver jag vänta ännu längre innan det jobbigaste var över. Klockan vart mycket och jag la mig i sängen. Alice hoppade upp och la sig precis vid min mage. Kurade ihop sig som en boll på ett sätt bara hon kunde. Låg där och klappade hon, kände att jag vart jätte trött. Och somnade med tårar rinnandes ner för min kind. Denna natt sov jag inte lika dåligt, men fortfarande dåligt. Vaknade av små ryck jag gjorde hela tiden, och jag vart galen. Vaknade och kände mig jätte pigg, kollade på klockan som var 08.00. Klev upp och gick in till momma som satt vid datorn. Lilla Alice låg i ett litet hörn där hon alltid brukade ligga. Satt mig på en stol och började prata med momma. Vi bestämde att vi skulle ta ett kort på mig och alice tillsammans, som ett litet minne. Gjorde mig i ordning och så. Momma skulle iväg på en marknad så vi fick göra de lite fort. Att få hålla hon i famnen var det bästa jag gjort på länge. Hon tog några kort och sedan skulle hon åka. Ytterdörren var inte helt stängd, så Chessie smet iväg och momma tänkte stanna hemma. "åk du momma, jag letar Chessie" sa jag till hon, för jag visste att hon ville på marknaden. Hon åkte iväg och jag tog med mig alice för att leta chessie. Tog inte något koppel åt alice, för jag orkade inte. Så hon sprang lös och nosade på allt. Gick mot berget för att Alice hade kommit där ifrån och tänkte att Chessie var där. Gick upp mot berget och ropade på Chessie, men varken hörde eller såg hon. Satte mig ner på huk och viskade till alice, "vart är chessie, kan du hitta hon åt mig?". Satt där och tänkte att jag var helt dum i huvvet, inte förstod hon vad jag sa. Och inte visste hon vart Chessie var. Jag ställde mig upp och sa igen " Vart är Chessie?". Denna gång reagerade hon och sprang iväg. Trodde hon också skulle smita så sprang efter hon, ner för en liten stig så man kom ut på en väg. Såg hon springa iväg på vägen, fan också tänkte jag. Plötsligt ser jag nånting komma upp ur diket och alice skäller. Upp kommer Chessie. Alice hade fattat vad jag sagt och hittat hon. Vart så överraskad så jag hoppade av glädje. Hade INGEN aning att Alice kunde det. Gick tillbaka till huset och släppte in hundarna. Resten av dan gosade jag bara med hundara. Jag åkte hem och skulle åka dit på Fredag, så jag skulle få vara med då hon åkte. Skoldagarna vart jätte jobbiga, sega och tråkiga. Kunde inte fokusera på mitt arbete, och inte på mina träningar heller. Allt jag tänkte på var att snart åker hon. Lyckades gå hela veckan utan att bryta ihop. Istället gick jag där mer ett fake leende och låtsas som iiingenting hänt. Det vart Fredag och jag drog till momma. Den här dagen skulle jag göra allt för Alice, gå ut på många promenader, gosa med hon, ge hon gomat, allt för att hon skulle få de bäst sista dagen. Tog ännu fler kort på hon, och gav hon ännu mer kärlek. Nu hade jag nästan över 200 bilder på hon, eller jag kanske till och med hade de. Dagen kändes lång och seg. Men tillslut vart klockan mycket och jag la mig och sov. Den här natten var som alla andra, sov jätte dåligt. Men vaknade och klev upp, tror klockan var runt 08.00. Gjorde mig i ordning och sedan drog jag ut på en promenad med hon. Det här var sista promenaden JAG skulle få göra med hon. Momma plockade upp oss efter vägen och vi drog mot Övik där vi skulle möta familjen. Lilla Alice som var åksjuk spydde två gånger, så vi fick stanna och gå ut en sväng med hon ibland. Resan dit kändes otroligt lång, längre än vanligt. Alla tankar kom upp igen, och nu började jag verkligen förstå. Alice låg i mitt knä och jag bara kollade på  hon. Min älskling är snart inte min längre.. Vi kom fram och bi hoppade ur bilen, jag gick runt på parkeringen lite med hon så hon skulle få röra sig. Tog några sista kort på hon och pussade hon massvis med gånger. Platsen vi stod på var inte så bra, så vi flyttade på oss. Jag gick med Alice en liten bit längre bort där vi skulle stå. Sprang lite med hon, busade och gjorde sånt hon tyckte om. Jag satte mig i bilen lite och sedan kom familjen. Jag hade INGEN aning om hur dom såg ut, hur dom var, hur många år dom var osv. Men mitt första intryck på dom var att dom var en ganska lugn och snäll familj. Dom klappar alice lite, och jag håller hon i min famn. Vi åker till en resturang där dom ska skriva på lite papper och så. Medans dom gick in till resturangen gick jag och deras två barn ut på en promenad med Alice. Dom fick hålla kopplet, och det kändes så konstigt för mig. Gick och satte Alice i bilen och gick in på resturangen. Alla beställde lite mat så vi satte oss och åt och snackade. Men egentligen hörde jag bara 10% av vad dom sa. För jag var inne i en helt annan värld, tänkte bara på Alice. Dom skrev på alla papper, betalade och sedan gick vi ut. Momma skulle ta några kort på familjen tillsammans med familjen. Så jag tog ut Alice och gav dom kopplet. Momma tog sina kort och det var dags att åka hem. Momma lyfte upp Alice och kramad om hon, pussade hon och släppte ner hon. Jag satte mig på huk och Alice kom springandes till mig. Jag klappade hon och kramade om hon, pussade hon på pannan och viskade "jag älskar dig". Samtidigt jag säger det faller en tår, men jag tror ingen såg de. Jag kramar hon en sista gång. Jag kramar om dom nya ägarna och sa åt dom att dom skulle ta väl hand om hon, och de lovade dom. Jag satte mig i bilen, och såg i backspegeln hur Alice hoppade runt i framsätet. Det var ju så hon gjorde med oss, allt kändes så konstigt. Här slutade våran saga, den som aldrig skulle ta slut. Jag kunde inte längre kalla hon min, eller krama om hon. Såg dom sakta åka iväg, men "min" hund i bilen. Min älskade vän försvann bara mer och mer. Jag såg hur mormor släppte några tårar. Jag vände mig om och kollade ut genom fönstret. Känner hur tårarna rinner men bryr mig inte om det. Känner hur jag blir jätte trött, men det förstår jag så mycket som jag gråtit. Jag satt och lyssnade på radion, det var fotboll. Känner hur jag somnar, men fortfarande ändå lite vaken. Men somnar helt ganska fort. Drömmer en marddröm, och vaknar av att jag svänger med armen. Momma skrattar och frågar om jag trodde jag kastade en boll, "aa" svarade jag. Men det var egentligen inte så. Jag drömmde att jag såg hon åka och jag försökte ta hon, jag ville inte att hon skulle försvinna. Resten av hemresan var seg och det jag var bara så trött. Kom hem och ville bara sova, ville egentligen bara vara hemma i flera veckor och göra ingenting. Men kom på att jag hade match dagen efter. Det vart läggdags och jag la mig i sängen, slog igång en film, somnade ganska fort. Och sov ganska bra den här natten, men det var väl för att jag inte hade någon energi kvar. Vaknade och det var söndag. Sista matchen för säsongen. Jag var inte alls taggad, även fast jag sa de var jag inte de. Jag ville inte spela match, jag vill bara vara hemma. Matchen gick ganska bra, även fast jag blivit "dobbad" så jag hade ett stort fet märke på låret. Att allt skulle hända mig. Matchen var slut och vi hade vunnit, och hade även haft publiksrekord. Jag ville bara fort hem och göra ingenting. Kom hem och gick in i duschen, tog en extra lång duschning den dagen. Gick ut, tog på mig några kläder och satte mig framför datorn. Men inte skulle jag få ta de lugnt. Vi skulle iväg och fira mammas kompis som fyllde år, så följde med dit. Men det var nog ganska bra, för Ewe var där så fick tänka på lite annat. Kom hem och satte mig vid datorn. Vart sent och jag skulle lägga mig. Myste ner under täcket med tavlan i min famn och framför en film. Denna natt var dom värsta av alla. Jag vaknade runt 02.10 och var jätte pigg, jag grät och hade svårt att andas. Låg och kollade på filmen och försökte sova. Men jag lyckades verkligen inte. Kollade på klockan, 05.23. Hade ingen aning att den var så mycket, och jag som hade skola. Lyckades somna men fick bara sova i nån timma innan jag skulle upp. Klev upp och gjorde mig i ordning och drog på skolan. Tänkte att jag skulle vara glad på skolan, så jag inte gjorde andra ledsna. Men jag orkade inte låtsas längre. Jag gick hela veckan och var ledsen, jag orkade inte låtsas längre. Hela veckan sov jag dåligt. Flera miljoner tårar släppte jag. Jag saknade dig så otroligt mycket, och gör det än. Du var MIN bäbis, du var MIN ängel och jag saknar dig så det gör ont. Vill bara ha dig här i min famn NU. Men jag hoppas att du har det bra i din nya familj, och jag hoppas vi träffas snart igen. Glöm aldrig,